Amandariinen

Jag ska inte deppa, jag har världens underbaraste vänner, men i bland saknar man det där lilla extra.. Det där med en liten stjärna i kanten.

För just nu är de överallt, just det, paren. De små kärleksparen ska vara på tv, på stan, på bild, i matsalen och i skolan. Var man än vänder sig så är det kärlek där.  Och så väldigt passande just när man har en liten downside i livet.  Är det bara jag, eller visst är det så att när man själv inte har någon, så ser man paren överallt. När man känner sig som ensammast så kommer de gående, hand i hand och pussas? Men det är väl så, man uppmärksammar det som man stör sig på, det man inte vill se...

Någon gång kommer de där tankarna i kapp oss, och det hände mig just nu.
Livsfarligt att sitta själv, i ett tyst rum mitt i natten.. Det är alltid på natten man kommer på saker. Hur man ska göra i det där valet, hur mycket man saknar det där lilla extra och vad man egentligen vill göra.
Är det för att man är just det, ensam, eller är det pågrund av tystnaden..? Att det enda man kan höra är sina egna tankar..? Bara för att man just då inte kan prata med någon, tvinga sig själv att tänka på något annat?

Kajsa och Emma, jag är riktigt glad för eran skull, ni kunde inte ha hittat bättre. Emma, du förtjänar någon som är riktig (och som kan prata även i sitt ..hmm.."normala" tillstånd :P) Kajsa, utöver mig, så behöver du en riktigt man och Mäki är som gjord för dig. En teddybjörn på insidan och en råcool tiger på utsidan, (precis som du), hehe =)

Nä, nu får jag inte sitta här med mina tankar längre, det kan leda till jobbigare saker att tänka på, så jag tänker fly till filmens värld. Där man inte behöver tänka eller ha några problem. Man tittar på andras problem, problem som alltid löser sig tillslut.

Några..hmm..underliga och väldigt personliga tankar så här på natten,
puss