Amandariinen

Idag är det första oktober, vilket betyder att hösten är här på riktigt. Är sommaren verkligen slut? Var tog den vägen? Det känns som det var evigheter sen vi låg på gardis och spanade på snyggingar, eller hur Jen? Var det verkligen fyra månader sedan vi tog studenten?
Men jag klagar inte, just nu lever jag livet, jag trivs som fisken i vattnet här i England och till helgen ska jag uppleva Soho och Chinatown. Jag har underbara vänner och det är ca 1 och en halv månad kvar tills Mamma och Kajsa kommer. Åh, vad jag längtar! Tänk att jag ska få visa er mitt England.
På något sätt känns det som jag har vuxit, som om jag har gått in i en helt ny fas i livet. Skolan är egentligen en sån liten del, det är först nu som man får tid till att uppäcka vem man är, vad man vill göra i livet. På ett sett är jag avundsjuk på alla ni som pluggar, på dig Kajsa som vet vad ni vill göra i livet, vad ni vill jobba med. Men om jag hade vetat det så hade jag aldrig hamnat här, aldrig få uppleva allt det underbara som jag nu upplever!

Om någon hade sagt till mig i ettan, att när du går ur trean kommer du ensam sätta dig på ett plan och flytta till England, hade jag skrattat åt den personen. Då hade jag aldrig vågat ta ett så här stort steg.
Men med min underbara familj och mina UNDERBARA vänner bakom mig så vågar jag allt! För att jag vet, att vad jag än gör så finns ni kvar där.

Man blir lite fundersam av glaserade donuts.